Det är dags att  sätta fokus på LSS-lagstiftningen, där man nu från både kommunernas och myndigheternas sida försöker inskränka LSS-insatserna för att spara pengar.
T.ex. har man i både kommunala beslut och domar i förvaltningsrätten på löpande band nu börjat avslå ansökningar om LSS-insatsen ledsagning genom att införa en praxis att ledsagning ska ske genom personal i gruppboenden. Detta har lett till att användningen av externa ledsagare minskar eller upphör och att många får sin ledsagning till olika aktiviteter inskränkt eller utebliven.

I LSS sägs:
Målet för LSS ska vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.
Verksamheten skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet och vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet.
Den enskilde skall ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges.
För verksamheten enligt denna lag skall det finnas den personal som behövs.
Det finns inget i lagtexten som säger att ledsagning ska ske genom personal i gruppboenden. Ledsagning är en separat LSS-insats som inte är en del av gruppboendeinsatsen utan ska avgöras i ett eget beslut.

Jag vill ta upp två exempel för att visa att det (1) ibland kan vara helt OK att boendepersonal sköter ledsagning och (2) ibland kan vara direkt olämpligt.

1. Min egen son Philip bor i ett LSS-boende och älskar att bada och simma. Han simmar gladeligen 1000 meter. När hela gruppen gick ner till badet ville ingen annan stanna kvar så länge som Philip ville. Då fick han en egen ledsagare som kom och hämtade honom en kväll i veckan för att han skulle få simma så mycket han ville. Detta fungerade utmärkt. Men nu har denna ledsagning dragits in och och i stället går en av personalen i boendet med honom till badet och ett beslut har fattats i förvaltningen att extra personal vid sådana tillfällen vid behov får inkallas till boendet. Philip drabbas inte av denna ordning. Han får sin ledsagning till badet och är nöjd.
Däremot kan man ifrågasätta vad man vunnit på att kalla in extrapersonal i stället för att fortsätta med en extern ledsagare.

2. Ett tänkt fall: En 18-årig flicka i ett LSS-gruppboende ansöker om ledsagning för att gå bio eller disco men får avslag på sin ansökan. I stället erbjuds hon att någon ur personalen följer med henne.
Här vill jag betona att en vanlig tonåring utan funktionsnedsättning som vill gå på bio eller på disco går med sina kompisar – inte med sina föräldrar eller en lärare. Men en tonåring med funktionsnedsättning som bor på ett gruppboende måste gå tillsammans med någon i personalen och får inte längre en ledsagare som hon själv valt och kan ha som kompis.
Sådana beslut börjar nu också fastställas genom domar i förvaltningsrätten. Men då menar jag att den enskilde INTE får möjlighet att leva som andra och inte heller når jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet som är grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet.
Den enskilde skall ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges.

Det är alltså inte bara privata entreprenörer som skor sig på brukare. Men det gör ju även kommuner med domstolars hjälp genom att skära ner på kostnader och därmed faktiskt i praktiken också ha vinstintressen!