Jubeljulkoncert med accelererande fjång!

Lördagen den 3 december bjöd Bleckhornen på en 60-årsjubileumshelafton / -natt med klingande toner och god bankettmat.

Julkoncerten började med ouvertyr som innehöll många vackra och intressanta inslag som var mycket välspelade, men var alldeles för lång. Mot slutet var det lätt att tappa intresset eftersom flera passager kom igen. Jag tror att ouvertyren kunde ha kortats avsevärt.

Det var skönt att Benny Fagerströms På stället marsch kom redan som tredje nummer och spelades med mycket god Fjång! Denna geniala komposition som innehöll en mycket stor del av marschlitteraturens inledningstakter fick det att spritta i många publikben och -fötter.

Om första halvlek började lite tveksamt, så tog andra halvlek omedelbart efter pausen befälet över publiken som verkligen helt rycktes med i Norwegian Pirate.

En urpremiär för Robin Wahls tävlingsvinnande marsch Leve Corpset!  visade sig avslöja en mycket välkomponerad marsch – något som man inte är bortskämd med nu för tiden.

Julkoncertens absoluta höjdpunkt blev nog stycket Goodbye UK (Brexit), som var ett omfattande potpurri på mycket traditionell och otraditionell musik spelad på säckpipa av gästsolisten Erik Ask-Upmark som verkligen kunde hantera sitt instrument på äkta skotskt maner. Publiken jublade  och gav sig inte förrän Erik också bjudit på extranummer.

Som konsertens avslutningsnummer spelades något  som jag saknat mycket länge i Bleckhornens konserter – en Sousamarsch!!! Här hade man valt The Stars and Stripes Forever som också utsetts av presidenten till USA:s nationalmarsch. Denna spelades helt professionellt av Corpset!

Sammantaget kan man nog säga att Bleckhornen i årets julkoncert lyckades höja stämningen hos publiken med varje nummer man spelade och det är ju så det ska vara – inte tvärtom.

Utanför själva koncerten inträffade något i slutet av banketten som påverkade mig väldigt starkt känslomässigt.
Då gjorde nämligen ekonomernas Alte Kamereren entré i AF:s stora sal och gratulationsspelade för Bleckhornen. Då förflyttades jag genast tillbaka till 50-talet då jag själv spelade med i Bleckhornens barndom och vi lät likadant som Alte Kamereren i dag.
Mycket unisonspelning och hela tiden fortissimest men med en enorm spelglädje.

Då inså jag att Bleckhornens devis Bleckhornen är Lunds äldsta och bästa studentorkester inte är skryt utan ren självkännedom.

Malmö 2015-12-04
/#28 HPD

 

 

Det här inlägget postades i Blandat. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *