Förnybar elproduktion är omöjlig och existerar inte

Den 10 juni 2017 publicerade regeringen på sin hemsida detta:

”Överenskommelse om den svenska energipolitiken

Regeringen, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna har enats om en överenskommelse om Sveriges långsiktiga energipolitik. Överenskommelsen utgör en gemensam färdplan för en kontrollerad övergång till ett helt förnybart elsystem, med mål om 100 procent förnybar elproduktion år 2040. ”

Liberalerna vägrade delta i denna energiöverenskommelse. Här vill jag framföra några synpunkter som jag inte tycker att redaktionella media framfört tillräckligt tydligt för svenska folket. Förhoppningsvis kan de tas upp i folkbildningssyfte i Almedalen.

Även om viss ersättningskärnkraft nu tillåts lär det bli svårt att hitta investerare för ny kärnkraft i ett land som har målet 100% förnybar elproduktion 2040.

Ordet ”förnybar” är inte en synonym till ”miljövänlig” eller ”hälsosam” (Förbränning av s.k. biobränsle skördar redan i dag många cancerdödsfall genom sina utsläpp).
”100% förnybar elproduktion” är en myt och praktisk omöjlighet som var och en som tänker lite förstår. Att S, MP, C, M och KD sprider detta mål är inget annat än en mytspridning baserad på total okunskap eller rent av en lögn om man har kunskap!

 

För att över huvud taget kunna försörja samhället med el behövs energikällor, kraftverk och kraftledningar.

Energikällor kan t.ex. t.ex. vara sol, vind eller vatten och energin i energikällan måste fångas in av t.ex. solceller, propellrar eller vattendammar. Sedan måste energin också omvandlas till elektricitet t.ex. i solceller eller turbiner och generatorer i kraftverk.

Solceller tillverkas av t.ex. kiselplattor som kopplas ihop av kopparband. Både kisel och koppar är ändliga resurser som utvinns ur jordskorpan (gruvdrift). Turbiner och generatorer tillverkas av bl.a. stål och innehåller kopparlindningar. Stålet och kopparn är ändliga resurser som inte kan förnyas utan kommer från gruvbrytning.

Vindkraftverkens fundament och vattendammarna tillverkas av betong som är ett icke förnybart bergmaterial. Vindkraftverkens propellrar tillverkas av icke förnybara härdplaster och tornen av icke förnybart stål.

För att elproduktionen i kraftverken över huvud taget ska nå ut i samhället är alla kraftverk sammankopplade med 1500 mil högspända tjocka kopparkablar i kraftledningar som bärs upp av stålstolpar i det svenska stamnätet.

Att kalla allt detta för ”ett helt förnybart elsystem” och  ”100% förnybar elproduktion”  är omöjligt!

Förnybarhetskvintetten S, MP, M, C och KD bygger luftslott som ska ha taklagsfest om drygt 20 år och det är dags att inför valet om ett år avkräva dem svar på  en mycket enkel och självklar fråga:

 

 

Hans Pedersen Dambo

Malmöliberal

Det här inlägget postades i Energi. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Förnybar elproduktion är omöjlig och existerar inte

  1. Carl Erik Magnusson skriver:

    Liv är en såväl energi- som resurskrävande process i den meningen att användning av dessa båda leder till att tillgångarna degenereras. Att ”förnya” kräver därför ny insats av energi. Detta är en av fysikens fundamentala satser, entropins ökning, vilken inte ens den mest övertygade politik rår på.
    Vi får kanske se upp så, att fundamental miljörörelse inte begränsar rätten till mänskligt liv. Tänk på innebörden i titeln på en berömd teaterpjäs: ”På jorden knappt leva vi få”. Så är det ännu för alltför många i denna världen. Så var det också för många i Sverige för ett sekel sedan.
    Väl använd kärnkraft erbjuder möjligheter att förse världen med elektrisk energi och effekt under tusentals år.
    Men:
    Låsningen i energifrågan skymmer kanske viktigare framtidsfrågor; ett exempel är jordens fosfatresurser – dessa degenereras snabbt trots att brist förutses i världens jordbruk inom ett par sekel. Är livsmedelsproduktionen egentligen uthållig? Och: Är det rimligt att avsätta alltmer av krympande och degenererande jordbruksmark för energiproduktion?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *