Varför ljuger Eva Goës?

En fråga om politisk hederlighet

Politik handlar om viljan att påverka och förändra verkligheten i en riktning som stämmer överens med ens egen ideologi. I den politiska debatten försöker man beskriva den verklighet man vill förändra och varför man vill förändra den. Det är då viktigt att man är ärlig och beskriver verkligheten som den är och inte försöker förvanska den för att de egna syftena ska framstå i en bättre dager. Politiker som ger falska beskrivningar eller rent av ljuger medvetet måste avslöjas så att väljarna ser vad de går för. Jag ska här ge några exempel på vad jag uppfattar som politisk ohederlighet i den nu så aktuella energifrågan.

Eva Goës som är riksdagsledamot och har varit Miljöpartiets energitalesman i Energikommissionen och de nyligen avslutade partiöverläggningarna har länge spridit desinformation om kärnkraften.

Plutonium

I många år har Eva Goës och många andra kärnkraftmotståndare påstått att plutonium, som finns i kärnavfallet, är världens farligaste gift. Hon spär på detta i radions Klarspråk den 2 mars 1995: ”…plutonium som också betyder dödens gift?”.

Detta är fel. Ämnet plutonium är helt enkelt döpt efter planeten Pluto liksom uran och neptunium också är döpta efter planeter. Visst är plutonium både radioaktivt, toxiskt och en tungmetall. Det finns inte i naturen i dag annat än i små mängder. För ett par miljarder år sedan, när naturliga kärnreaktorer var verksamma, bildades plutonium i naturen och ”slutförvarades” också helt naturligt.

Tungmetaller är vi vana vid i det dagliga livet. Bly har väl de flesta varit i kontakt med. Tungmetaller är miljöskadliga och ska därför inte slängas på soptippen hur som helst. Ur tungmetallsynpunkt är Plutonium inte unikt.

Giftigheten då? Plutonium är ett radiologiskt gift som kan komma in i kroppen genom t.ex. inandning eller öppna sår och skada vävnader genom hög energi från alfasönderfall. Koncentrerat plutonium är ett intet i giftighet jämfört med t.ex. botulintoxin eller sarin som den japanska ”dödssekten” hade tillverkat. Flugsvampsgift är också mycket giftigare än plutonium och betydligt lättare att komma över.

Eva Goës säger i Arbetet Nyheterna den 9 oktober 1995: ”…en miljondels gram är dödande”. Samma sak säger hon dagen efteråt i Sydsvenskan.

I verkligheten kan en vuxen människa vid ett enda tillfälle äta nära ett milligram plutoniumdioxid utan att överskrida gällande gränsvärde för tillåtet innehåll i kroppen. Enligt Eva Goës skulle en tusendel av detta vara dödande..

Radioaktiviteten varierar mycket beroende på vilken isotop det rör sig om. Det man talar mest om i debatten är Pu-239, som finns i det använda kärnbränslet tillsammans med flera andra plutoniumisotoper. Pu-239 kallas också vapenplutonium och framställs i ren form i särskilda vapenreaktorer. Använt kärnbränsle används inte av någon kärnvapenmakt till kärnvapen, därför att det är mycket enklare för kärnvapenmakterna att framställa vapenplutoniet direkt i en vapenreaktorer, där man kan ta ut bränslet under drift i rätt ögonblick när koncentrationen av Pu-239 är som störst. Får bränslet stanna kvar för länge klyvs Pu-239 upp i reaktorn och halten minskar.

Plutoniet är alfastrålande liksom t.ex. uran och radon. Alfastrålningen kan inte tränga genom huden och plutoniet är ofarligt om man inte först omvandlar det till en form som man t.ex. kan andas in. I så fall kan alfapartiklarna skada de tunna lungväggarna och på sikt öka risken för lungcancer. Det finns dock andra saker som ökar den risken betydligt mer.

Pu-239 har en halveringstid om 24.000 år. Radioaktiviteten är därför ganska låg, eftersom det tar 24.000 år för hälften av atomerna att sönderfalla och avge sin energi i form av strålning. Vid sönderfallen avges också värme och en 60-grams rund bit plutoniummetall av nära vapenkvalitet är så varm att den är svår att hålla i en knuten hand med gummihandske på.

Isotopen Pu-238 har en halveringstid om bara 87 år och är därmed nästan 300 gånger mer radioaktiv än Pu-239 och följaktligen mycket varmare. En tillräckligt stor bit kan få vatten att koka och en 60-grams bit går inte att hålla i handen trots gummihandskar. Men fortfarande är det alfastrålning det handlar om som alltså inte kan tränga igenom huden.

Denna isotops värmeenergi kan under lång tid direkt omvandlas till elektricitet. Sådana plutoniumbatterier har använts i Apolloprojektets månuppdrag för att driva seismisk och annan utrustning på månytan. Navigationsfyrar, satelliter och väderstationer har också drivits med plutonium.

Ett viktigt användningsområde för Plutonium 238 har i decennier varit som energikälla till pacemakers. På så vis har alltså plutonium opererats in i kroppen för att hålla hjärtpatienter vid liv. Naturligtvis var det inkapslat. Batteriutvecklingen har gått framåt, så i dag finns det andra ämnen som kan ersätta plutoniet. Därför har man i varje fall i Sverige slutat använda plutonium som drivkälla i pacemakers. Ett sådant batteri innehöll 160 mg Pu 238 och 1976 fanns det 2 000 personer med sådana batterier.

Den sovjetiska RBMK-reaktorn

Den 23 maj 1996 skrev Eva Goës en debattartikel i Hallandsposten tillsammans med Lars Norberg där hon påstår att IAEA tre år före Tjernobylolyckan skulle ha berömt säkerhetssystemen hos den typen av kärnkraftreaktorer:

-Samtidigt kan vi konstatera att FN:s atomenergiorgan IAEA år 1983 gav dessa RBMK-reaktorer högsta betyg. ”Konstruktionen med mer än 1000 individuella primärcykler ökar säkerheten i reaktorsystemet – en allvarlig olycka på grund av utebliven kylning är praktiskt taget omöjlig.” Rapporten fortsätter sedan med en lång redogörelse för alla de säkerhetsanordningar som hade byggts in i konstruktionen. (IAEA Bulletin, vol 25, June 1983).

Det är en ren och skär lögn från Eva Goës sida att påstå att IAEA skulle ha berömt RBMK-rekatorerna! Hon räknade kanske inte med att någon skulle ha tillgång till så gamla IAEA-bulletiner som från 1983 när hon – för att verka trovärdig? – angav sin källa (IAEA Bulletin vol 25, nr 2, juni 1983), men jag har faktiskt kontrollerat hennes uppgifter.

Artikeln i fråga är 13 sidor lång med titeln Nuclear power in the Soviet union och författad av den sovjetiske delegaten och biträdande generaldirektören vid IAEA, B A Semenov, som beskriver den sovjetiska kärnkraften i positiva ordalag. Artikeln innehåller också en hel del rena faktauppgifter som naturligtvis var intressanta för läsarna 1983 eftersom Sovjet då var ett mycket slutet system gentemot omvärlden.

Det som Eva Goës totalt förtiger är att IAEA klart och tydligt på artikelns första sida talar om att ”Denna artikel är Mr Semenovs personliga uppfattning och är inte ett uttryck för vare sig IAEA:s eller Sovjetunionens officiella ståndpunkt”. Att denna markering görs gentemot en egen topptjänsteman visar ju att den är mycket stark. Eva Goës har alltså ljugit med sin beskyllning mot IAEA

Härdsmältan i Tjernobyl

På Internet skriver Eva Goës under Folkkampanjen mot Kärnkraft:s hemsida (http://www.folkkampanjen.se/evag9601.html) under rubriken Mitt besök hos Tjernobylbarnen bl.a. följande:

”Fakta
I dag är härdsmältan i full gång inne i sarkofagen. Den är som en glödande lavamassa som söker sig ner lager efter lager och hotar grundvattnet. Sarkofagen läcker ständigt radioaktivitet pga sprickor och den håller på att kantra.”

I själva verket är resterna av härden sedan många år stelnade och den högsta uppmätta temperaturen var i september 1996 120 grader C enligt ett fax jag fått som svar på en förfrågan till IAEA som säger ”Our Russian and Ukrainian colleagues report that the maximum temperature of the debris they have measured is 120 degrees centigrade.”

Kärnbränslets smältpunkt ligger på ca 2800 grader C, så här har alltså Eva Goës ytterligare en gång farit med osanning. Man kan fråga sig varför.

 

Ringrost i Ringhals

Nästa exempel på hur Eva Goës handskas med sanningen kommer från Sveriges riksdag där vi citerar ett riksdagsprotokoll:

Protokoll 1995/96:5
Tisdagen den 10 oktober
Kl. 11.01 11.19
Anf. 54 EVA GOËS (mp)

Fru talman! Tack för svaret!

Jag vill bara säga att det nu är ett utmärkt tillfälle att starta kärnkraftsavvecklingen. Jag har hört den tidigare diskussionen, men jag har naturligtvis ställt frågan med anledning av jordskalvet och att Ringhals ser minst sagt ringrostigt ut. Jag har själv varit där och sett det på nära håll. Vi vet att det finns en sjukjournal som inte går av för hackor – den är skrämmande. Jag har här ett dokument på vad som har hänt under årens lopp. Vi vet att ventiler har stått öppna och att det har blåst omkring material, och det har funnits sprickor i tanklock.

————-

Eva Goes har aldrig varit innanför staketet runt Ringhals och har därför inte kunnat se någonting annat än utsidan på byggnaderna. Hon ljuger alltså helt obesvärat i Sveriges Riksdag. Sedan kan man undra vad det är för dokument hon stöder sig på som blandar ihop Ringhals och Barsebäck?

Man kan verkligen undra om en människa som handskas så obesvärat med osanningar är värdig det förtroende det innebär att föra andra människors talan i Sveriges lagstiftande församling.

Hans Pedersen Dambo

Efterskrift
Den här artikeln laddade jag upp i Miljöpartiets eget First Class-debattforum där den låg länge och lästes av många. Trots att Eva Goës blev ombedd att svara gjorde hon aldrig det.

 

Det här inlägget postades i Blandat. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *