Vem är Hans Pedersen Dambo?

Jag är tredje generationens invandrare men har alltid betraktat mig som helsvensk. Ingen har heller kallat mig för invandrare eller ”blatte”. Jag är nämligen kvartsdansk och det är tydligen mer OK  än att vara t.ex. kvartsrumän.
Att jag är kvartsdansk beror på att min danske farfar, Hans Pedersen Dambo d.ä. som hade samma namn som jag, Hans Pedersen Dambo d.y. och föddes i Østrup på norra Fyn, utvandrade från København till Borgholm på Öland och gifte sig med en Borgholmsflicka 1911. Att vi har två efternamn beror på att en norsk präst i Østrup inte fattade hur övergången från patronymikon till släktnamn skulle gå till i Danmark. Detta beskrivs i en avhandlig av professor Ebbe Yndgaard.

Jag är 79 år och har varit gift två gånger men är nu singel. Jag har 6 barn från det första äktenskapet som alla vuxit upp hos mig. Alla är vuxna och har flyttat hemifrån för länge sedan. Fyra av dem har bildat egna familjer och skaffat barn så att jag i dag har 15 barnbarn och 4 barnbarnsbarn. Detta gör att jag är en stolt anfader till  25 ättlingar.

En av mina söner, Philip, råkade ut för en brännskadeolycka i 2½-årsåldern, hamnade på sjukhus, slutade tala och slöt sig inom sig själv och fick sedan diagnosen infantil autism. Han är nu 46 år, har gått ur sin avskärmning, är mer öppen och social men talar fortfarande inte. 2005 flyttade han till ett LSS-gruppboende där han trivs utmärkt. Han är hemma hos mig varannan helg, vid semestrar och storhelger.
Att vara förälder till ett barn med funktionshinder kräver mycket hårt arbete både med att hjälpa sitt barn och att ofta kämpa i motvind med myndigheter av olika slag och att behöva hävda sitt barns rätt i domstolar när kommunala beslut gått en emot. Därför är det viktigt att bli medlem i intresseorganisationer och föreningar där man kan möta andra föräldrar i samma situation och på så sätt kunna ventilera sina problem med likasinnade som förstår den verklighet man lever i.

Philips öde har gjort mig starkt engagerad i handikapp- och rättvisefrågor i samhället. Detta gör att demokratifrågor är ett politiskt område som berör mig mycket. Jag ser kunskaper, öppenhet, information och engagemang som viktiga  områden för att skapa en fungerande demokrati med en dialog mellan väljare och  valda.
Politisk hederlighet ser jag som en grundläggande förutsättning för att  över huvud taget skapa förtroende för politiker och göra dem förtjänta av det.
Politisk ohederlighet har jag sett många exempel på genom åren – särskilt i samband med den långvariga kärnkraftdebatten som jag länge aktivt deltog i.
Artikeln Varför ljuger Eva Goës? är ett tydligt exempel på sådant.

Vill man sätta en politisk etikett på mig, ligger socialliberal närmast till hands. Det  innebär att jag ger Folkpartiet min röst. Jag har också engagerat  mig aktivt i  Folkpartiet liberalerna i Kävlinge, där jag var aktiv medlem t.o.m. 2014 trots att jag flyttat till Malmö 2008 och mitt sista politiska uppdrag i Kävlinge upphörde 2010.  Mina tidigare uppdrag.
I dag inskränker sig min aktiva politiska verksamhet till att sitta i styrgruppen för nätverket Liberala seniorer i Skåne  som är anslutet till Barbro Westerholms nationella nätverk Liberala seniorer.
Den liberala livssynen har jag nog fått i arv från min farmor, Ebba Johansson, som var
ledamot av stadsfullmäktige i Borgholm under 30-talet för Folkpartiet.
Min egen politiska debut skedde på 50-talet när jag som ung gymnasist fick representera FPU i Borlänge vid en NATO-konferens på Folkpartiets kursgård Brevik på Lidingö och också hålla mitt livs första politiska anförande. På bilden syns jag som nr 4 från vänster i näst översta raden.

Jag har försökt hålla god takhöjd för en fri debatt och olika åsikter i  familjen. Med så många barn har det funnits utrymme för ideologier från vänster  till höger och debattens vågor har ofta gått höga.
I dag är det flera partier än Folkpartiet som vill kalla sig liberala trots att de har en bakgrund som är allt annat än liberal. Det är ju positivt om man verkligen vill övergå till en liberal ideologi, men jag tycker nog att de bör göra upp med sin tidigare historia innan de kallar sig liberala.

I grunden är jag humanist och tog studenten på latinlinjen i Borlänge 1957 och åkte till Lund för att läsa latin, men ägnade större delen av min Lundatid åt Sveriges bästa studentorkester Academimusiccorpset Bleckhornen. Jag genomgick också en reservofficersutbildning och blev så småningom kapten.
Mina gamla Bleckhornsvänner träffar jag fortfarande regelbundet i Bleckhornsacademien och föreningen Bleckhornens vänner inte minst genom regelbundna PUB-träffar i Lund första torsdagen i varje månad. På den gemensamma hemsidan som f.ö. jag har  gjort kan man lyssna på utdrag från julkonserter från 60-talet och framåt.

Från 1963 arbetade jag i 22 år som lärare, företagsutbildare och senare som fristående konsult med pedagogik, samarbetsträning, ledar-, personal- och organisationsutveckling som huvudområden.

Efter en anställning som provrökare av piptobak hos Svenska Tobaksaktiebolaget i Malmö arbetade jag med kärnkraftsinformation på Barsebäcksverket i 10 år fram till hösten 1994 då jag slutade eftersom ändrade arbetstider inte längre kunde kombineras med min sons dagcentertider.

Sedan dess har jag varit personlig assistent åt min son varvat med konsultverksamhet inom energi- och IT-området.

1993 blev jag sekreterare i den ideella föreningen Miljövänner för Kärnkraft och avgick vid årsmötet 1996 för att få mer tid till föreningens IT-verksamhet som ökade kraftigt sedan vi gjorde entré på Internet.

Jag har också varit redaktör för föreningens hittills 4 debattböcker

  • 1995: Kärnkraft – avveckla eller utveckla?
  • 1996: Kärnkraft ur olika perspektiv
  • 1997: Kärnkraft i dag och i morgon
  • 1999: Kärnkraft i människans tjänst

Sedan jag med humanistens totala okunskap om kärnkraft genom åren lärt mig mer och mer är jag i dag helt övertygad om att det vore ett fatalt misstag att avveckla våra reaktorer och ersätta dem med de alternativ som finns tillgängliga inom överskådlig tid. Det vore ett kraftigt steg bakåt för både vår hälsa och miljö. Detta försökte  jag i någon mån belysa redan 1996 i artikeln Dansk dubbelmoral om Barsebäck som kanske kan vara värd att läsa även i dag. Jag tycker det har blivit för mycket låsningar i energidebatten där nu mycket av  kärnkraftsmotståndarnas argumentation handlar om skrämselpropaganda, slagord och tyckanden i stället för fakta.
En av höjdpunkterna i mitt liv var när jag blev inbjuden att hålla en Janne Rydbergföreläsning på Fysicum vid Lunds universitet. Den följdes sedan av fler föreläsningar både i Lund och vid högskolan i Kalmar. Innan dess hade jag som informatör vid Barsebäcksverket också varit ute och hållit föredrag om kärnkraft i olika föreningar och organisationer av skilda slag.

Datorer och datakommunikation har jag sysslat med sedan 1983 när en av mina söner önskade  sig en Sinclair ZX81 i julklapp. Denna då fantastiska maskin hade ett minne om 1 K och lagrade information på kassettband. Som vanligt med fäder och tekniska julklappar till söner blev det jag som lekte mest. Så småningom blev det Spectrum, Sinclair QL och PC efter hand som kraven på datorkraft ökade.

Televerkets Videotex blev för mig en inkörsport till det vi nu kallar IT-världen. Fiaskot TeleGuide hann jag också prova på innan det lades ner. Även Postel hade en kort men trevlig period för hemdatoranvändare. På engelska Micronet kunde man ladda hem spel och nyttoprogram. 1987 hade Videotexavgifterna stigit så att det inte längre var lika attraktivt för privatanvändare. Då programmerade jag ihop en egen Videotexbas HPDatabas som jag körde till 1994. Man kan säga att HPDatabas fungerade som ett Internet i miniatyr. Användarna hade egna hemsidor och e-post fanns det också. Grafiken var en enkel  blockgrafik som fortfarande används av Text-TV och färgerna var bara 8, men i en värld som i huvudsak bestod av svart-vita text-BBS:er var färg och grafik något unikt på den tiden.
HPDatabas blev ett kärt tillhåll för ett väl sammansvetsat gäng användare som via telenätet och modem kunde koppla upp sig till HPDatabas. Några av användarna har också berättat om HPDatabas på sina egna hemsidor och bloggar.
Varje år vid Allhelgonatid hade vi ända sedan 1988 en basträff hemma hos mig där många av användarna strålade samman för att också mötas i verkliga livet. Trots att basen varit nedlagd sedan 1994 är vi en liten tapper skara som fortfarande möts  någon gång om året.
Fidonet använde jag flitigt i många år och så småningom upptäckte jag också de politiska partiernas First Class-BBS:er där man kunde logga in och debattera.

Numera har ju Internet  ersatt det mesta både när det gäller elektronisk post, informationssökning, kommunikation, handel, banktjänster, socialt umgänge och mycket annat. Data-  och kommunikationsintresset har också medfört en del konsultuppdrag för mig. Bl.a. fick jag i 1997 i uppdrag att utveckla och driva en webbplats för Analysgruppen vid KSU, som är en fristående expertgrupp inom kärnkraftsområdet. Denna webbplats drev jag som webmaster fram till en bit in på 2000-talet.

Nu är jag främst en glad pensionär som uppskattar att äntligen själv få bestämma över den tid jag har tillgänglig. Så det blir mycket socialt umgänge eftersom jag har ett ganska stort nätverk. Mycket släktforskning, fotografering, musiklyssnande, digitalisering av analog musik, utökande av mitt musikbibliotek – särskilt vad gäller blås- och marschmusik blir det också.

En hel del ideellt arbete lägger jag ner på att hjälpa olika organisationer med
trycksaks- och annonsframställning. Jag har också ingått i ett bollplank för Vård  och Omsorg i Södra innerstadens socialförvaltning i Malmö och som föräldrapanel vid kurser i tydliggörande pedagogik enligt TEACCH-metoden vid Nimbusakademin i Lund för personal i gruppboenden och daglig verksamhet olika kommuner. På Nimbus resurscenter i Lund hade min son Philip sin dagliga verksamhet sedan starten 1992  fram till 2005 då han flyttade in i sitt gruppboende i Kävlinge. Nu har han också sin dagliga verksamhet i Kävlinge. Båda dessa fungerar utomordentligt väl och har en fantastisk personal som verkligen är mån om sina brukare. Personalen har också fått utbildning hos Nimbus i Lund.

Eftersom jag inte kan låta bli att lägga näsan i blöt skriver jag också fortfarande insändare och debattartiklar när jag får lust till det.
Jag har nog aldrig haft så mycket att göra som jag har nu som pensionär. Därför vill jag inte längre kalla mig för pensionär utan använder nu titeln kulturmecenat.
Detta motiverar jag med mitt medlemskap i Bleckhornens vänner där medlemsavgiften oavkortat används till musikstipendier till dagens unga musikanter i Academimusiccorpset Bleckhornen,
att jag är stödmedlem i den nedläggningshotade Marinens musikkår i Karlskrona, Sveriges enda kvarvarande professionella militärmusikkår.
att jag är stödmedlem i GWO, Göteborg Wind Orchestra, tidigare känd som Göteborgsmusiken.
att jag är medlem i Föreningen för den beridna högvakten som försörjer försvarsmakten med hästar så att traditionen med en beriden vaktparad kan behållas och inte längre hotas av indragning.
att jag är medlem i Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv, som arbetar med bevara den svenska militärmusiktraditionen som i decennier åderlåtits och hotats att helt försvinna. När jag själv gjorde ”lumpen” hade varje regemente en egen musikkår som var viktig för det lokala civila musiklivet. I dag finns det en enda professionell musikkår kvar och även den har upprepade gånger hotats av nedläggning men räddats av starka protester från allmänheten.
Utöver dessa renodlade musikkulturella satsningar gör jag en del satsningar på att stödja kulturhistorisk forskning genom
internationellt helårsabonnemang på Ancestry och Riksarkivets digitala forskarsal samt medlemskap i Genealogiska Föreningen, Sällskapet Vallonättlingar, Föreningen för Smedsläktsforskning, Föreningen Datorhjälp i Släktforskningen och Svenska Genealogiska Samfundet.
Med ovanstående satsningar på kultur och kulturhistoria anser jag mig ha fog för att titulera mig Kulturmecenat i stället för Pensionär

 

Livet är livat!


Postadress
Amiralsgatan 96 B
214 37 Malmö

Telefon
046-73 88 85

Mobil
070-680 14 52

E-post
hans@dambo.net
hans.dambo@gmail.com

3 kommentarer till Vem är Hans Pedersen Dambo?

  1. Lena P skriver:

    Kul att läsa – det är så jag tänkte mig en liten inledning till en blogg – jag skriver också insändare och debattinlägg men ibland är det svårt att få in alster i media – kan vara bra att blogga ”av sig” i stället – alltid är det väl någon som läser.
    Hälsningar
    Senior-Lena

  2. Yvonne skriver:

    Ja, du har verkligen haft ett innehållsrikt liv.
    Senior-Yvonne

  3. hpdambo skriver:

    Ja, det har varit spännande, jobbigt, utmanande, helt underbart och bara bättre och bättre ju äldre jag blir!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *