Omogna green peas

Nu har Greenpeace varit i farten igen och tagit sig in på Forsmark och Ringhals eftersom de vet bättre än Strålskyddsmyndigheten hur osäkra de är.
Men intrång på ett enda kolkraftverk någonstans i världen, t.ex. i Danmark, Tyskland, Polen m.fl där det t.o.m. finns svenska ägare det gör man aldrig! Men de verken dödar ju bara människor dagligen genom sina utsläpp och skövlar marken och t.o.m. gräver upp kyrkogårdar för att bryta brunkol så det är väl inget att bry sig om.Man kan verkligen kalla Greenpeace och kolkraftägarna för lika goda kolsupare.

Greenpeace kallar dagens intrång på Forsmark och Ringhals för stresstest av säkerheten.
Det kan vara dags för dem att fatta att staketen är en markering av gränsen för obehörigt tillträde och ingen säkerhetsgräns. Det fysiska skyddet av anläggningen är av helt annan art och i flera nivåer. Att klättra över staket etc påverkar på intet sätt säkerheten.
Under mina 10 år som informatör på Barsebäck fick jag uppleva flera sådana här patetiska försök av Greenpeace och Folkkampanjen att ”avslöja den dåliga” säkerheten. En gång körde de in i hamnen med gummibåtar men gav sig snabbt i väg för att inte bli innestängda när man började lägga ut länsar.
En annan gång hade man varit på träningsläger för att lära sig bygga en mänsklig stege att ta sig över staketet med. Som alltid bjöd man in media så att alla skulle få veta vad som skulle hända.
Polisen var ju då på plats med hästar och allt innan demonstranterna kom. Polisen lät några demonstranter bygga sin mänskliga stege och klättra över staketet för att sedan ta hand om dem på insidan. Sedan föste polisen undan de övriga med hästarna.Vid en demonstration av den dåliga säkerheten klättrade ett antal demonstranter upp på den 50 m höga filterbyggnaden. Det fanns ingen större anledning att ingripa där utan de fick vara kvar på filterbyggnaden ,där de inte kunde göra någon skada, tills de tröttnade och kom ner – alla utom en flicka som blev så rädd när hon tittade ner att en vakt fick gå upp i den invändiga trappan och hjälpa henne ner inomhus.

Ytterligare en gång – den sista Barsebäcksmarschen – byggde man ett tältläger på en åker intill kraftverket. Jag var själv där och bjöd in dem på en visning av kraftverket så att de skulle få se verkligheten och lära sig en del av vad de demonstrerade emot. Ingen av de något hundratal demonstranterna i tältlägret ville komma in och se hur det såg ut i verkligheten! I stället mantalsskrev man sig i tältlägret så att när markägaren ville få dem avhysta kallade de på TV och grät inför TV-kamerorna över att de blev ivägkörda från ”sina hem”.
Det här inlägget postades i Energi. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Omogna green peas

  1. Imre skriver:

    Utmärkt skrivet! Prata om att vara patetisk, Greenpeace måsta hålla världsrekordet i den grenen…

    Säkerheten är ju anpassad till vilken hotbild man har, och Greenpeace vill tydligen ändra på hotbilden i Sverige. Detta är inte bara tråkigt utan torde klassas som farligt eller ett hot mot samhället, med lagliga konsekvenser. Angående skillnaden i hotbilden, 1978 var jag på en konferens i norra England och vi gjorde ett besök vid Sellafield (som just höll på att döpas om från Windscale)-reaktorerna. När bussen stannade utanför grinden så var en tysk deltagare som ville inte lämna bussen för att han trodde inte att vi var framme. För honom var det otänkbart att det skulle finnas ett kärnkraftverk bakom staketet. Han utbrast ungefär så här: ”Herregud, det räcker med en medeltung pansarbil att bryta igenom detta, kallar de detta säkerhet?” Det var tydligen vad man i den tiden behövde vara förberedd för i Tyskland. Allt är ju relativt…

  2. Ake Friden skriver:

    Väntar på att se vilken zon de nått. Hoppas vi kan hjälpas åt att få ut det i media.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *